men med mycket makt.

Det här var ännu en favorit. Den förra var den forna syngagogan men det här var grottan där Jesus besökte och fastade i 40 dagar. Här blev han frestad av Djävulen.

Jag gillade det för att det var äkta, det var gammalt och det var en känsla. Det var super litet och kvavt men jag älskade det, trots min klaustrofobi. För det kändes som om Jesus var där. Han blev frestad därborta, vilket vi alla människor blev. Jag känner mig ständigt som en syndare och ber om förlåtelse för mina synder varje kväll och här kände jag ändå att det finns en väg fri från det, så länge man har tron och styrkan. Jesus hade det; han kunde titta bort och fortsätta på den svåra vägen. Anledningen är Gud, Hans kärlek. Jag har också den, de som tror har den och därför tror jag att man kan bekämpa ondskan.

Alla människor gör fel, jag av alla borde veta det, men inser man sina fel och bearbetar dem med Gud så tror jag på att man blir förlåten. Jag tror på förlåtelse och här inne kände jag mig inte dålig, hemsk och som en syndare. Jag såg en människa som faktiskt kan göra något bra, men att det är upp till mig att försöka stå emot synden och be ständigt om förlåtelse.