Det finns MASSA saker som stör mig men det som kan störa mig är väl människor som inte kan vara glad för andra människors skull. Människor som tillåter sig själva vara avundsjuka och elaka mot andra, bara för att själva må bra i några bråkdelssekunder.

Jag har träffat på massa såna människor i mitt liv, som vill bygga upp murar för min framgång. I början blev jag fruktansvärt ledsen eftersom dessa människor inte ville att jag skulle ha det bra i någonting. Vi snackar om ekonomi, förhållande... till och med utseendemässigt. Jag kunde bli arg, besviken och upprörd om jag inte såg att de blev glada för MIN skull. För jag blev alltid alltid alltid glad för deras skull.

Nu har jag insett att jag faktiskt tycker synd om dessa människor istället. Vad jobbigt det måste vara att hela tiden tänka: Jag vill ha det där, det där och det där. Varför ska bara hon ha? Tänk er och gå runt i världen och aldrig vara nöjd med det man har.

Jag har det bra, jag. Jag har folk runtom mig som blir lyckliga för min skull, massa som älskar mig och en fin människa som hjälper mig genom livet. Dessutom har jag Gud och han, han ställer upp för mig oavsett vad.