Sent inlägg - detta skulle publiceras igår.

Men bättre sent än aldrig. Men saker som får mig att gråta, ojoj. Jag är inte så känslig av mig men på senaste tiden har hormonerna varit i uppror. Men orättvisa, att se folk misshandlas för en kamp, att folk dör dagligen av saker vi kan skydda dem emot. Tänk er att medan jag sitter här och skriver dör flera tusentals barn, av svält. Vi har det så bra i Sverige men ändå är vi ett utav de länder som har högst självmordsstatistik. Vi går runt och är olyckliga och varje gång jag ser ett litet barn som svälter i någon av utvecklingsländerna vill jag bara gråta, gråta för deras skull och även för min skull. Pengar gör verkligen inte en lycklig, det gör nog tvärtom.

Jag skulle vilja ha ett fadderbarn, någon som jag räddar utan att kräva något tillbaka. Någon jag kan se och vara med på under deras utveckling. Att se ett barn lida, det är ren hjärtslitande smärta.