Jag har, som ni säkert redan vet, två systrar. Både är yngre än mig. Gena och Carin och båda har faktiskt bloggar fast Carins verkar ligga en aning på is.. höhö.

Jag och mina systrar står varandra väldigt nära, så nära att de flesta blir förvånande över vår relation och det finns en del som faktiskt blir avundsjuka på det också. Men inget berör oss, inte. Vi fortsätter bara vårt race och vår vänskap baseras mycket på rätt uppfostran av våra föräldrar. De har alltid varit noga med att familjen kommer först, oavsett vad. Jag kan vilja skjuta mina systrar och kanske till och med bryta deras nacke då och då men i slutändan är de mina systrar och ett litet tjafs ska inte påverka något. Alla tjafsar men det speciella med systrar är att man hittar tillbaka till varandra, ibland utan att ens tänka på det.

Carin är iallafall den mellersta ungen och hon är snart klar med sin utbildning, arbetsterapeutlinjen och Gena pluggar på komvux. Det återstår att se vilken väg hon tar. De är båda muppar som har suttit på deras arslen och shoppat upp alla sina CSN pengar på ungefär två dagar och sedan tvingats vara fattiga resten av månaden.. vilket är roligt att se, haha. Men nu söker de jobb för fullt och vi hoppas att vi alla får det för då jävlar ska vi leva livet... Eller ja, ungefär. Ni kommer ju se vilken förändring det kommer att bli när vi alla har jobb.  

Jag trivs med mina systrar, jag har alltid kunnat berätta det mesta till dem och de har alltid varit dem som har stått och stöttat mig. Oavsett vad. Det kommer bli tufft när vi alla skaffar oss våra "egna liv" men jag vet att vi tre aldrig kommer släppa taget om varandra och aldrig låta fjuttiga saker komma emellan. Vi har vår uppfostran att gå efter och vi kommer hålla ihop. No matter what.