För mig är kärlek en känsla som kan skapas i olika former. En som ger anledningar till att leva, att andas, att finnas. Det ska finnas något som ger en anledning att vakna upp varje dag. Trots det ska det inte behöva vara perfekt, det ska ha sina ärr. För det är just det som inte är perfekt som är det man oftast älskar mest.

För mig har kärlek alltid varit lycka. Att vara lycklig. Att ha någon man kan vända sig till när man har det jobbigt, någon som förstår en och hjälper en, som räcker fram sin hand utan att man har bett om det och någon som verkligen lyssnar. Att man offrar alla sina drömmar för att... man redan har sin dröm. Som i filmen Upp, där han lovar henne att uppfylla hennes drömmar men glömmer bort att hon faktiskt valde sitt beslut och han skapade lycka för henne.

Kärlek är faktiskt den känslan man får när man är sig själv och trots det älskar dessa personer dig. Du kan vara i din värsta sits och ändå är de där, står bakom dig och hjälper dig att ta ett steg framåt.