4 september 2011

Älska, glömma och förlåta.

Jag har många egenskaper som jag inte är direkt förtjust i men vissa av dem har jag lärt mig att älska. En av dessa är att förlåta. Jag har alltid haft lätt att förlåta människor, oavsett vad de har gjort mot mig. Då handlar det om att de har sårat mig, att de sårat de jag älskar är en annan femma. Jag har alltid avskytt den egenskapen eftersom jag tycker att jag är för snäll. Men är det verkligen att jag är för snäll?

Jag har många i min närhet som har tillåtit ilskan stå före allt annat, att stänga av alla skärmar som har med känslor och förlåtelse att göra. Jag har sett hur dessa människor ständig känner ånger över deras felaktiga beslut. Hur de varje dag tvingas med att leva med beslutet de tog, beslutet som förändrade deras liv och såg till att de aldrig riktigt fick ett avslut. Jag vill inte ha det, jag vill inte titta inse vid ålderdomens ankomst att jag inte har människor som älskar mig omkring mig enbart för att jag inte kunde förlåta ett ångerfullt ansikte.


Ber man om ursäkt handlar det inte om ursäkten i sig, utan vad man känner och ser i personens ansikte. Det är där sanningen ligger; i anletet. Jag skulle aldrig kunna neka ett förlåt och det är oftast en väldigt lätt väg. Se det som en negativ egenskap, det gjorde jag i många år. Men inte längre. För jag kan förlåta och jag kan vara en god människa, det är upp till er andra att höja er en nivå högre.


Jag har alltid fått kämpa för mina misstag och dess konsekvenser. Jag har gjort många fel i mitt liv men jag har fått kliva över berg för att bevisa min ånger. Jag har fått stå ut med mycket och från många olika personer. Om jag gör ett misstag rasar världen ner och jag får bygga upp allt på egen hand. Det är värt det eftersom jag får betala av min skuld, på mitt eget sätt. Trots den insikten skulle jag aldrig göra det mot någon annan, även om denne kan vara förtjänt av det. Jag är en stolt människa och sårar någon mig går jag aldrig tillbaka på egen hand men visar personerna att de kan stå för konsekvenserna av sina handlingar bjuder jag in dem med öppen famn.


Livet är för kort för att tillåta sig själv känna agg, avsky och hat. Jag vill blicka bakåt och säga; ”Det där.. det där gjorde jag bra!”



Speak up!


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0