Satt och kollade igenom gamla mobilbilder och såg ett par bilder från då jag precis fick veta att jag var gravid! 

 

Jag hade misstänkt ett tag att jag var det. Vi hade inte planerat att bli gravida så snabbt, men vi ville och försökte. Eftersom jag har PCO-s sedan tidigare fick jag veta från mina läkare att det skulle ta tid och att jag skulle förbereda mig för det, och att det fanns en risk att det inte blir barn. När tiden närmade sig fick jag även veta att jag skulle sätta igång med hormonsprutor, fast då måste jag sluta med p-piller. 

 

Jag slutade med p-piller samma dag som vi skulle hem från smekmånaden, det var den 27 juni. Den 6 juli blev jag gravid. Så när stickan visade att jag var gravid blev jag självklart chockad och trodde absolut inte på det. Jag testade mig ytterligare fyra gånger efter det, haha! 

 

När mina kusiner var här på grillning, när Gineva tog sitt första dopp i vår gula och stora bassäng, haha, misstänkte jag. Jag fick halsbränna av att äta en stark chorizo, och om det är någon som kan äta starkt så är det jag. För mamma berättade för mig att hon alltid fick det när hon var gravid, men jag testade mig efteråt och det visade negativt. Trots det mådde jag ändå illa och var superduper trött. Jag testade mig flera gånger till, alla visade negativt. När vi skulle till Gröna Lund med Suhels kusiner ville jag verkligen dubbelkolla så att jag inte åkte en massa karuseller, men det var negativt så jag åkte ALLT. 

 

En dag, när vi var ute och åt med några vänner på ett utav mina favorit ställen, var jag superhungrig. Maten, min goda pasta, kom och jag åt två bitar. Sedan kom världens smärta i magen, det gjorde så ont. Det kändes som mensvärk fast tusen gånger värre. Jag gick in på toa och mådde så illa, och efter cirka tio minuter gick jag ut. Då tyckte sällskapet mitt att jag var likblek, och Suhel blev orolig. Jag förstod då att jag var gravid. 

 

Vi drog hem strax efter och då testade jag mig, och ja... Vi hade MASSA gäster därnere, och de skulle dessutom spela poker. Jag ropade upp min man och visade honom testet. Han blev väldigt glad men samtidigt oerhört chockad, för vi hade verkligen INTE räknat med det här. Jag åkte iväg och köpte ett till test, som också visade att jag var gravid i vecka 1-2. 

 

Jag har fortfarande väldigt svårt att tro att jag är gravid, att jag äntligen har fått den gåvan jag har velat ha i alla år och som jag trodde var nästintill omöjligt. Jag längtar verkligen efter den 8 november så att jag kan få se mitt lilla barn, och jag längtar tills jag kan känna den riktiga första rörelsen.