Syrien.
Man blir så ledsen. Jag kan fortfarande inte förstå att det här händer. Det var i Syrien jag träffade massa underbara kusiner och skapade fina minnen ihop. Det var här jag träffade Suhel, då vi höll hand för första gången.
Jag hade alltid tänkt att mina barn kommer att få åka dit och få fina minnen ihop med andra kusiner. Nu blir det inte så.
Sinalco, shaworma, Simonides, Greenland, när elen försvann, när det inte fanns vatten kvar, tomatmannen som skrek fem på morgonen, hettan, marknaden... Alla sena nätter med kusinerna och vattenpipan, den goda tårtan som såldes i varje hörn och de mysiga stunderna med Lara.
Speak up!
Trackback
