Vill ta foton.
Åh, jag längtar tills minneskortet sätts in och då jävlar, då blir det massvis med bilder. Woho! Längtar som bara den, ni anar inte. Fattar ni? Jag är ägare till en Canon EOS 450D, vilket faktiskt är den bästa presenten i världen. Jag har fått världens bästa present och jag har världens bästa pojkvän.
Ja, min pojkvän. Vi är tillsammans, vi ska klara allt tillsammans och vi ska leva tillsammans tills vi blir gamla och gråa.
LYCKLIG!
Är det jag som kommer ta hundra miljoner bilder snart
med min Canon EOS 450D?! :)
Att vara trött på all drama.
Jag är så jävla trött på det här. Jag och Domaren var tillsammans, vi hade en framtid och vi planerade. Allt är borta nu, trots att vi försökte rädda vårt förhållande flera gånger. Men det går inte, så länge det finns dessa personer inblandade så kommer det aldrig gå. Så länge Domaren aldrig vågar stå på sig, visa vem det är som bestämmer och slutar tro att ALLA är emot honom och en viss person så skulle det ha fungerat. Om han bara hade visat intresse, visat att han är där och visat att han vill oavsett vad. Oavsett ekonomin, situationen eller vad som helst. Han borde ha visat att han stod på MIN sida, att han ville vara min. Att han ville göra mig lycklig, såsom jag ville göra honom lycklig.
Jag ber er, lämna det här bakom er och låt mig vara ifred.
14 mars.
Igår var mysigt förutom att jag hade ont i magen och mådde illa. Men det var roligt att bara snacka om allt och diskutera London. Jag längtar som bara den nu.
Glad.
Posten kom och jag blev glad. :)
För många misstag.
Även om vi kämpar oss igenom detta, även om vi försöker börja om på ny kula kommer dessa problem alltid att dyka upp. Varför? Jo, det är vår framtid som är problemet. Alla misstag som har gjorts dem senaste månaderna, alla ord vi har slängt på varandra, alla människor som har blandat sig i och skapat fram arga känslor har bidragit till att alla broar är brända. Allt detta har satt sig fast och jag kommer inte kunna glömma allt, utan jag kommer klamra mig fast vid min osäkerhet. Jag vill ha en trygghet, det är vad mitt sökande handlar om. Jag vill känna mig trygg, veta att Domaren vill göra det här för sin egen skull och att han har följt sitt eget hjärta. Hur den nu än är kommer jag aldrig kunna lita på hans agerande, inte längre. Jag kommer aldrig få veta om han gör det för min skull, för sin egen eller för någon annans. Jag kommer alltid att vara osäker och jag vill inte leva på det sättet.
Jag ville verkligen rädda vårt förhållande, men jag antar att allt har sitt slut.
Historia.
Att ha en pojkvän.
Jag säger inte att kärleken har runnit ut i sanden, nej. Vår situation har uppstått på grund av andra, vi har fått anpassa oss efter andras behov och respektera deras åsikter och tankar. Vi har försökt fixa våra problem och dem börjar lösa sig. Många personer som jag har "hatat" tar steg framåt och börjar acceptera att detta har inget med dem att göra. Saker och ting utvecklas, men inte jag. Jag står kvar. Jag förstår inte varför eftersom det är NU jag ska vara som lyckligast. Jag har äntligen fått chansen att hurra för att mina och Domarens planer ska ske men istället känner jag mig förvirrad.
Varför?
Jobbigt.
När man har gjort slut så är det väldigt svårt att anpassa sig till det. Man hör fortfarande av sig till varandra, man söker kontakt och hjärtat bultar lite extra när personer loggar in. Det var så för mig och Domaren, men nu måste vi sätta stopp för det. Jag har, under denna tid, trott att saker och ting kan fixa sig... bara han vågar stå på sig. Idag fick jag saker och ting bekräftat - det skulle inte ske.
Det är slut och jag tror att det är dags för mig att förstå det. Det finns inget "vi" längre. Jag ville och vill fortfarande, men jag har insett att detta inte kommer fungera. Det finns en viss person som har alltför stor roll i det här och jag kan inte tillåta det här mer, verkligen inte. Det här handlar om min och Domarens framtid, men ändå låter han denna person få ta dem största besluten. Varför?
Alla hjärtans dag.
Vi var och är fortfarande väldigt kära. Jag älskar honom och han älskar mig, men ibland räcker det inte till. Vi är två i ett förhållande, men när vi bestämde oss för vissa förändringar för vår framtid så blev det inte längre bara vi två. Andra människor påverkades av våra beslut och det har slutat upp med att vi inte längre är tillsammans. Jag anser att det är orättvist, det gör jag. Jag är arg, speciellt på en viss person som har haft den största rollen i det här. Samtidigt så försöker jag se det från allas perspektiv och försöka finna ro i det hela.
Det har gått upp och ner för mig och Domaren sedan flera månader tillbaka, men vi har verkligen försökt att lägga andra yttre faktorer vid sidan om eftersom vi faktiskt var lyckliga. Efter ett tag blev det jobbigt, speciellt för mig. Det var jag som fick ta dem större smällarna och efter ett tag räckte det för mig. Jag är en bra tjej, det vet jag och min omgivning. Jag ska inte behöva behandlas på ett dåligt sätt, inte av någon. Hur mycket Domaren än försökte visa att han älskade mig och att han verkligen ville satsa på oss så gick det inte till slut. Jag tycker att det är synd att bara för att en människa ställer sig i vägen så ska två som älskar varandra gå isär, men jag antar att jag får lära mig att acceptera det.
Jag och Domaren har försökt finna nya vägar hela tiden för att komma undan, för att finna ett sätt att kunna vara tillsammans som förut. Vi har verkligen försökt, men igår insåg vi båda att det inte kommer att gå.
Jag är bara arg och ledsen just nu för jag älskar verkligen honom.
Till dig.
Denna pysslade jag med för ett tag sen.
Tanken var att visa den till Domaren,
vilket kanske inte passar sig just nu.
Jag bestämde mig ändå för att publicera den, trots allt.
Den är dock finare i större format, bara så att ni vet.
Sommaren.
Min Domare under sommaren 08.
Han vann inget åt mig,
men jag fick istället en massa kärlek! :)
Par-frågor.
Hur träffades ni? Vi har träffats några gånger när vi var väldigt små, men ingen av oss kommer ihåg det (förutom min mamma som insisterar på att ständigt ta upp Domarens små shorts han hade på sig vid ett tillfälle. Dessutom vägrade jag leka med honom för att jag var tjurpuppa som barn och hatade alla). Den gången jag och han minns var 2001 då vi blev "kära" och höll varandra i handen hela tiden. Puppy-love.
Är ni förlovade? Nej, och det lär nog dröja såsom det ser ut just nu!
Bor ni ihop? Nej, men skulle vilja det.
Har ni barn? Nej, men väldigt snart. Vill verkligen.
Har båda körkort? Ja.
Isåfall, vem kör bäst? Han kör bäst. Jag kan erkänna det.
Kommer du ihåg er första kyss? Ja, det var vid Gröna Lund, där vid vattnet. Han försökte kyssa mig och jag vände mig om istället. Sedan ångrade jag mig och visade det, han försökte igen och det gick. Men att jag började asgarva varje gång ska vi inte diskutera. Anledningen var för att det var just Domaren jag kysste, det kändes så konstigt med tanke på att han alltid har på något sätt varit "en del" av min omgivning.
Vem sa "Jag älskar dig" först? Domaren.
Vem är äldst? Domaren, men jag misstänker att något är fel. Han samlar på Simpsons grejer. Hallå?
Vilka stjärntecken är ni? Jag är vädur, grym och väldigt cool. Han däremot är en tönt, jungfrun. Haha! :)
Vem fyller först på året? Jag.
Vem är längst? Domaren, såklart. Jag måste stå på tå för att kunna pussas.
Vem sjunger bäst? Ingen av oss, men jag kan iallafall hitta noterna.
Håller ni i handen på stan? Ja, om det inte är för varmt eller för kallt. För varmt - händerna blir klibbiga. För kallt - hellre ha dem i sina egna fickor.
Kände ni varann innan ni blev ihop? Ja, har nämnt det ovan också.
Blev du kär i första ögonkastet? Nej, då vi var små kanske.. när vi höll hand och såna puppy-things. Men det tog ett bra tag tills jag föll för Domaren denna gång.
Har ni någon speciell låt? Nej, Domaren tycker att sånt är fjantigt.
Har ni några "fri kort"? Nej, vi har inte diskuterat sådant ännu.
Har ni varit utomlands tillammans? Ja, Barcelona.
Vilket är ert bästa minne? Vi har många men en som jag kom på direkt var för ett tag sedan. Vi var hos Serdars jobb, kiosken, och jag och Domaren hade haft ett jätte stort bråk innan. Trots detta valde han att sitta brevid mig och han försökte få saker och ting att bli bra. Då kysstes vi och det var den bästa kyssen jag har fått.
Vad gör ni en vanlig vardagskväll? På senaste tiden - inget.
Ger ni alltid varandra en puss när ni ses? Det vet jag inte, beror på var vi är och vilka vi är med. Jag skulle inte vilja pussa honom framför hans mamma, liksom. Pinsamt.
Bodde ni långt ifrån varandra när ni träffades första gången? Ja, eller.. Med bil tar det väl 10 minuter, om ens det. Men när vi träffades hade jag inte bil och då blev det minsann långt för mig.
Blir du lätt svartsjuk? Nej, faktiskt inte.
Brukar ni bråka? Oh, ja! Jag kan vara en riktig bitch ibland och han väldigt irriterande.
Ringer eller SMS:ar ni mest? Vi ringer varandra HELA tiden, men antar att det blir så när man träffas så sällan. Vi messar varandra väldigt mycket också.
Vilken är hans/hennes finaste kroppsdel? Hans puppy-eyes, hans händer och hans rygg (fråga inte varför, den är bara så snygg). Att han har världens mest vältränade röv är ju inget negativt heller. Me like.
Brukar nån av er prata i sömnen? Nej, tror inte det.
Lite lättare.
Nu ska jag bara ta det lugnt, äta en frukt och vänta på Domaren. Vi ska ha en mini-dag idag, så vi får se vad vi hittar på. Vi ska äta lunch också, men jag har sagt ifrån angående Subway. Jag är trött på mackorna där eftersom jag och Domaren åt där HELA tiden förra terminen. Jag hade en Subway väldigt nära mig och ibland tvingade han mig att gå dit klockan två på natten, bara för att han var hungrig. Detta har senare utvecklats till avsky för deras mackor och bara jag känner lukten så mår jag illa. Konstigt, eller hur? Jag gillade dem förut.
Ja, när jag kommer hem ska jag små packa en aning.. Små saker kvar och sen for jag iväg till Malmö. :)
Onsdag.
Föreläsningen/Seminariet var helt okej. Det var väldigt givande då man fick lära sig en hel del, men jag kan vara utan det. För mig är det inga problem, bara jag slipper lära mig nya saker om pedagogik. Problemet som jag hade idag var seminarium, dubbelbokning. Jag hade mitt seminarium i Uppsala men även på extra kursen, men jag har ju en fantastisk pojkvän som loggade in istället för mig och spelade in nästan hela seminariumet. Han är bäst, min älskling. Jag blev så glad för jag var upprörd över att jag skulle behöva missa den första introduktion/föreläsningen.
Hemvägen var samma sak, smidig men jag var såklart Bambi. Det enda som var skönt var att jag slapp vänta på tåget och pendeltåget, allt var där när jag var där. Yey! :) När jag kom hem så åt jag, hoppade in i duschen och har nu skrivit ut våra flygbiljetter. Jag har tagit fram kläder som jag ska ta med mig och ska nu börja packa. Sedan ska jag leka med Emily, för att hon är verkligen världens sötaste! :)
Blommorna.
Lördag.
Han hade även lämnat ett meddelande som var gulligt. Ja, han är gullig. Han har sina dagar :)
Åh, nu är jag faktiskt rätt så trött då jag och Asrin gick en LÅNG promenad på en timme och 15 minuter. Vi gick snabbt, för annars brukar det ta två timmar för oss. Jag har upptäckt att promenaderna är väldigt givande för vi tar verkligen ut ALL ilska som vi har. Vi pratar om ALLT, även det som har hänt flera år tillbaka. Vi nämner det, vi svär, vi skriker och hojtar. Vi finner inre frid.
Biobiljetter.
Idag kom fyra styckna i posten! Twilight nästa? :)
Jag förstör allt.
För att stödja mig i min sista (läs: katastrofala) hemtenta så har min älskling skickat en blombukett till mig. Tyvärr gjorde dem ett fel då han bad dem att inte ringa, utan bara hänga blommorna utanför min dörr. ifall jag inte skulle vara hemma. De ringde ändå, med dolt nummer och jag svarar aldrig vid dolt. Jag fick aldrig mina blommor, men vi får se hur det blir imorgon. Han är så gullig och att han tar åt sig när jag säger att han är oromantisk. Jag kan nästan slå vad om att blommorna är lijor, min favorit.
14 januari.
Ja, ville bara säga det. Jag ska återvända till mitt plugg. *snyft*
Hahahaha!
Det är såhär jag roar mig :)